Blogg Cecilias Trädgård

Blogg Cecilias Trädgård

Om trädgården genom året


Några av de många trädgårdar jag byggt de senaste femton åren har funnit vägen in i trädgårdspressen. På min hemsida ceciliasdesign.se kan du läsa om min första stora anläggning i Pixbo, en triangelformad praktrabatt vid en gammal lanthandel på Tjörn, och två av mina egna visningsträdgårdar - den ena nära Kungsbacka 1996, den senaste byggd 2009 nära Varberg.
Här kommer du att kunna njuta av senaste nytt från min ekologiska trädgård i Tvååker!

Gallra,glesa eller avliva??

BESKÄRNINGPosted by Cecilia Sundholm 2017-01-31 15:28

Ibland handlar beskärningsarbete mest om att nyttja sunda förnuft och ens förmåga att skapa balans och harmoni i en trädkrona eller ett buskage. Oftare handlar det om kunskaper. Att glesa en flergrenad buske som till exempel doftscherzmin eller pärlrönn kan gå bra, medan samma hårdhänta behandling betyder döden för uppväxta paradisbuskar... Förra veckan gick jag loss på ett igenväxt snår med daggros, smällspirea, och en överslingrig vildapel i trädgården. Alla tål en hel del tuktning, bara man vet vad man ska lämna kvar. Här valde jag att spara ungskotten på den rotäkta rosen, eftersom de äldre grenarna var mossanlupna och yviga och det snabbt kommer nya grenar från basen.

Daggrosen - Rosa glauca - har nu raka ungskott kvar och en krona som blivit mycket slankare. Smällspirea 'Diabolo' (till vänster i bild) fick en annan behandling. Eftersom den blommar på äldre grenar undvek jag att toppa men klippte bort två tredjedelar av grenarna till mark. Ofta väljer folk att toppa alla grenar, och hur fult DET kan bli framgår tydligt av grenarna nedan. Och ja, det var jag som fegklippte ginsten, eftersom den ogillar hård beskärning... Nu fick jag ändå klippa en grövre gren, eftersom tapparna stack i ögonen!

Ofta handlar det om att inte enbart titta på ETT objekt, men hur de tillsammans fyller ut en del av trädgården . Här i norrhörnet prioriterade jag apeln, med sin kraftfullt ormande stam. Och då fick den rödstammiga kornellen stryka på foten... När dess nya grenar kommer upp är de dessutom mycket mer färgglada och rakväxta.

Sen ska det bara köras några varv med ris till återvinningsstationen. Men en del av klippet kommer till glädje...

Här är det Juniperus virginiana 'Grey Owl' som fått offra några mjuka grenar. Enen ska höra till de mest torktåliga från USAs östkust. Söt som attan är den i alla fall, och min mest klappvänliga... Andra "mjukisar" är paraplytallen (se tidigare inlägg), och thuja koraeiensis med sina vittecknade barr. Här står den i förgrunden med sin "syster" thujopsis dolabrata - fiskbenstuijan.

Man kan ju alltid norpa en kvist eller två till en vas. Och hoppas att de växer snabbt!




  • Comments(0)//blogg.ceciliasdesign.se/#post102